En av mina personliga favoritteman när det kommer till filmer är apokalypser och post-apokalypser.
Det vill säga filmer som handlar om hot mot mänskligheten eller livet efter katastrofer. Vi snackar zombies, sjukdomsepidemier, aliens, världens undergång och världskrig. Filmerna under detta tema är MÅNGA. Det har möjligtvis någonting att göra med människans rädsla och fascination för plötsliga angrepp, något som jag också finner hos mig själv. Av alla dessa mängder har jag sållat fram mina personliga favoriter.

 

Året är 2027 och platsen är London. Den yngsta människan på jorden har just dött, 18 år gammal. Människosläktet kan inte längre föröka sig och runt om i världen löper anarki. Det finns ju inga barn att överlåta världen till. Theo Faron har gett upp sitt hopp på mänskligheten, när han plötsligt en dag kontaktas av sin ex-hustru. Hon har med sig mänskglihetens sista hopp. En gravid kvinna. Faron bestämmer sig för att hjälpa till med att föra kvinnan i säkerhet, en resa som är allt annat än lätt.

Children of Men är bland de vackraste filmerna jag sett, ett vackert budskap som får en att uppskatta sin existens och sina medmänniskor. Vackra scener, varvat med action och färgstarka karaktärer gör Children of Men till en film alla kan uppskatta.

 

Vitsord på IMDB: 7,9

I Equilibrium befinner vi oss i framtidslandet Libria, i en värld där människan inte får känna, och konst, litteratur och musik är strängt förbjudet. Alla människor måste dagligen ta ett serum som dödar alla känslor, vägrar du och känner blir du straffad med döden. Huvudpersonen John Preston jobbar med att ta fast känsloförbrytare, men en dag glömmer han ta sin dos, och får ett nytt perspektiv på livet.
Equilibrium är en av mina absoluta favoriter, men också ett val jag skäms över. Filmen har många brister och innehåller en hel del action, och då menar jag MYCKET action. Men något med Christian Bales porträtterande  av Prestons upptäckande av världen när han känner igen, är så otroligt vackert att jag bara vill gråta.

 

Vitsord på IMDB: 7,5

 

I am legend (2007)
I denna film får vi möta Robert Neville, en forskare som slåss för sin överlevnad efter en sjukdomsepidemi som rensat världen på människor.  Desperat slåss han för sin överlevnad på samma gång som han försöker ta fram ett botemedel. Ensam i en värld bland zombieliknande muterade människor som smyger i skuggorna. Men är han så ensam som han tror?

I am legend är en ångestframkallande film, i all sin ensamhet, men samtidigt ljuvlig i sitt slag. Dag för dag får vi följa en människa som slåss med att inte mista hoppet. Will Smith, som genom sin karriär gjort många filmer i samma genre, gör som vanligt ett fint jobb. Filmen ska gärna ses i sällskap med någon annan, och kanske inte i det mörkaste höstmörkret. Jag höjer även ett varnande finger för alla djurvänner, för starka scener.

Vitsord på IMDB: 7,1

 

The road handlar om en far och en sons överlevnad i en post-apocalyptisk värld. Vi får inte veta vad som hänt, men världen är smutsig, mörk och kall. Vi får följa pappan och sonen på deras väg söderut mot värmen. Kärleken mellan en far och en son sätts på prov, och vi får följa ångesten med att välja döden eller livet.

The Road är en av de lugnare filmerna. Det handlar om känsla, finess och snygga kameravinklar och handligen varvas med drömska tillbakablickar. Fokuset ligger på det lilla, kärleken och glädjen.

 

Vitsord på IMDB: 7,2